hannapepsi.blogg.se

 

 

 

Du och jag kommer inte bli den bättre versionen av oss själva om vi alltid väljer att rikta våran uppmärksamhet på våra negativa egenskaper. Snarare förstorar vi allt det negativa istället. Så det är ju inte konstigt att min mage ser stor ut som en flodhäst eftersom det är det ENDA jag tittar efter i spegeln. Det är till och med så att jag letar efter bevis på att den är stor och plufsig. Och såsom man säger - "sök så skall du finna". Och det värsta av allt är  att jag missar mina andra cirka hundratrettiotvå kroppsdelar. Ungefär.

 

Har du någonsin lagt märke till dina ögon? Dina rundade höfter? Lena hud? Ordentligt välplockade ögonbrynen? Dina fräscha tånaglar som alltid sitter där dem ska? Jag lovar det finns MYCKET. Så det här är mitt feta pepsi-tips: Stå framför spegeln. Se på allt det sköna. Låt tankarna om dina brister bara få vandra förbi. LE! Du får så mycket bättre resultat om du ler. Sök bevis på att du är SNYGG och välformad! Stå med självsäker hållning och leta up alla godbitar. Skit i om du känner dig som en papperspåseinnan! Du har chansen att se en riktig brud i spegeln. Assså shiiit. 

 

Jag bröt ihop i början på det här sommarlovet. Jag kände mig tjock och dålig. Här hade jag hållit på att arbeta med träning, mat och motivation och fortfarande hade jag inte alls nått min målvikt och gått upp det som jag lyckats gå ner i vikt. Det var då jag fick mig en tankeställare av min syster som försökte stötta mig. Jag ska inte bryta ihop för att jag inte är där än, utan jag ska istället se på allting jag faktiskt har lyckats med och hur jag har förändrats under dessa år. Jag har blivit mer medveten om hur jag agerar i vissa situationer, lärt mig att finna motivera mig och känt mig mer säker i min kropp. Idag kan jag stanna upp mitt i när jag stressar i mig maten och försöka ta det lugnt och njuta av varje tugga istället medans jag försöker lyssna till kroppens signaler. Jag har kanske inte tappat all vikt jag vill, eller har den där gyllenbruna tvättbrädan utan veck. Jag har, vad ska man säga?  En mage helt enkelt.  Men jag är påväg - och det är det viktigaste. Under alla dessa år har jag samlat på mig tidningsartiklar, läst böcker och gjort planeringar. Att genomföra allt som krävs och att hålla mig motiverad är dock så svårt. Jag har försökt så himla många gånger, och jag har tvingats att gång på gång lära mig hur jag ska ta mig ur en svacka. Men alla dessa snedsteg har faktiskt varit till en stor hjälp. Att veta vilka de är och varför jag gör dem  har gjort att jag lärt mig vad som behövs för just jag ska må bättre. Och att misslyckas är inget dåligt egentligen. Det handlar bara om att du missade att lyckas på det sättet du hade tänkt dig. De som aldrig misslyckas gör oftast ingenting. Ju fler gånger du "misslyckas" desto oftare får du öva dig i att lyckas på det sättet som du vill. Övning ger ju färdighet. Nästa gång du faller ur mönstret kan du snabbare komma tillbaka igen. Att du vågar göra fel är så modigt och beundransvärt. Du är påväg någonstans. "Mistakes are proof that you try". 

 

Jag har många dåliga dagar och bryter ihop med jämna mellanrum, men jag har utvecklats genom dessa perioder mot att bli den jag vill vara. Och nej visst, jag kanske inte är där än, men jag är närmare än vad jag var igår. 

 

 

Glasspaketet i frysen har varit en liten tröst i min vardag. Inte bara glass heller utan maränger, kex, nötter eller vadhelst som ger en liten kick. När jag blir stressad, rastlös, irriterad, orolig och bara känner det där lilla suget i magen, snabba hjärtslag och lätta andhämtningarna så kommer mat till min tröst. 

 

Mat och snacks ger tröst. Jag ska inte ljuga. Naturvetare som jag är kan till och med intyga med min nördiga nördighet att hjärnan skickar ut signaler av välbefinnande när vi äter. MAT GÖR DIG GLAD, men den glädjen varar inte länge. Mat ska vi trots allt äta för att må bra - inte bli lyckliga och bli av med oron. Du är värd mer än att få tröst av mat som varar i någon minut och som lägger på tyngd av skuld och fett i flera månader. Du är värd att kunna njuta och reda ut problem  och trassel i hjärnan och samtidigt förbättra din hälsa. Du är värd mer, mer än tomma kalorier, mer än tomma ord. 

 

Flytt på arslet och gå bort från skafferiet! Är du verkligen hungrig? - Om du inte vet, så ta ett glas vatten, och meditera över saken.Eller ta ett tuggummi som ger en liten sockerkick och ta upp din gitarr och spela, läs ur din favoritbok eller varför inte läsa min blogg ? Få tankarna på annat! Matsuget är bara en betingad reflex som du har möjlighet att vänja dig av med. Om det trots allt har gått typ tre timmar så kan du försöka ta ett nyttigare alternativ men med samma belöning. Istället för glassen så kanske de där smaskiga, söta bären med mjölk. Eller en riskaka istället för en ostmacka. Det finns alternativ! 

 

Men tillbaka till själva grejen. Skafferiet var ju din tröst. Nu är det däremot dags att istället lyssna till din inre röst. Vad har du för känsla när du känner suget? Är du irriterad för att din mamma aldrig lyssnar? Stressad över alla inlämningar och uppgifter som ska avklaras? Försök hitta känslan och varför den har uppstått. Du behöver inte skriva en uppsats i huvudet. Bara kolla lite upp vad som händer i hjärtat ditt. Beroende på vad du känner så kan du bota suget med olika saker. Planera upp dina studier, vad du ska göra när, gå och prata med din pojkvän om det som ligger och gnager eller bara ta och krama närmaste person. 

 

När tankar om att du är otillräcklig och matsuget trycker - stanna upp och försök ta reda på vad som egentligen din kropp försöker säga till dig, se problemet och våga göra den förändringen som krävs, fokusera på något annat, ta ett nyttigare alternativ och glöm inte - en kram och ett samtal är GULD värda.Våga bara säga "Jag känner mig lite orolig. Kan du peppa mig lite?" Skicka en kommentar till mig så kan jag peppa. Endast en mening kan räcka långt. Du är värd mer än tomma kalorier, mer än tomma ord. 

 

 

 

 

 

 

När jag är osäker på mig själv, känner att jag när som helst kan tappa kontrollen och svulla sönder och vet inte längre vad jag ska göra - då tänker jag på min förebild, den personen jag vill vara. Det kan vara någon annan i min omgivning eller bara den förbättrade versionen av mig själv. Vad skulle den vältränade Hanna med god självkänsla göra i denna situation? Vad skulle hannapepsi ha för hållning? Skulle hon våga ringa till killen? Skulle hon ansöka jobbet? Skulle hannapepsi äta 21 kakor och sedan må dåligt? Vad skulle den personen jag vill vara göra i denna situation? Sedan försöker jag göra samma val som hon.

 

 

"Life is about finding who are your kind of crazy"

Lägg din energi på folk som lyfter dig. Du är värd glädje, trygghet och kärlek. Du är värd personer som behandlar dig bra.